Open main menu
See also: kanna, Kanna, and kænna

Contents

SwedishEdit

EtymologyEdit

From Old Swedish kænna, from Old Norse kenna, from Proto-Germanic *kannijaną.

PronunciationEdit

  • (file)
  • IPA(key): /ˈɕɛn.na/

VerbEdit

känna (present känner, preterite kände, supine känt, imperative känn)

  1. to feel, to sense
    Jag känner mig sjuk. ― I feel ill.
    Jag känner mig illamående. ― I feel sick.
    Jag känner att vattnet är varmt. ― I feel that the water is warm.
    Jag känner efter om vattnet är varmt. ― I will see (probe) if the water is warm.
    Jag känner till att vattnet är varmt. ― I know that the water is warm.
    Jag känner på mig att vattnet är varmt. ― I have a feeling that the water is warm.
    Vattnet känns varmt. ― The water feels warm (to me).
    Vattnet känner sig varmt. ― The water (having feelings) feels warm.
  2. to know (a person)
    Jag känner inte honom.I don't know him.
    Jag känner inte igen honom. ― I don't recognize him.
    Jag känner inte till honom. ― I don't know of him.

ConjugationEdit

See alsoEdit