känning

See also: kanning

Swedish

Etymology

känna (“feel, know”) +‎ -ing

Noun

känning c

1. a sensation (stemming from something)

   Hon har fått känningar av sin gamla knäskada

   Her old knee injury has flared up

   vårkänningar

   experience/premonition of spring

2. closeness bordering on contact (often with something more-or-less abstract – in the compound grundkänning of actual, light contact)

   målkänning

   getting close to scoring a goal

3. (colloquial) an acquaintance (person one knows)

Declension

Declension of känning
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	känning	känningen	känningar	känningarna
Genitive	kännings	känningens	känningars	känningarnas

References

• känning in Svensk ordbok (SO)
• känning in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• känning in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)