kräkning

Swedish

Etymology

From kräkas +‎ -ning.

Pronunciation

• IPA^(key): [²krɛːkniŋ]

Noun

kräkning c

1. vomit, vomiting

   Hon hade feber och kräkningar.

   She had fever and vomit.

Declension

Declension of kräkning
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	kräkning	kräkningen	kräkningar	kräkningarna
Genitive	kräknings	kräkningens	kräkningars	kräkningarnas

Related terms

• kräkningsanfall
• kräkmedel

Further reading

• kräkning in Svensk ordbok.