kräkas

See also: kråkas

Swedish

Etymology

From Old Swedish kräkias, from Old Norse kræghe, from Proto-Germanic *krakōną (“to crack, crackle, shriek”), ultimately from Proto-Indo-European *gerh₂- (“to resound, cry hoarsely”). Cognate with Scots crak (“to crack”), West Frisian kreakje (“to crack”), Dutch kraken (“to crunch, creak, squeak”), Low German kraken (“to crack”), German krachen (“to crash, crack, creak”), Lithuanian gìrgžděti (“to creak, squeak”), Old Armenian կարկաչ (karkačʻ), Sanskrit गर्जति (gárjati, “to roar, hum”).

Or from Proto-Indo-European *gerg-, *grā- (“to crow, shout”), from *ger- (“to make a sound, cry hoarsely”) ultimately of onomatopoeic origin. Cognate with Lithuanian girgždėti (“to creak, squeak”).

Pronunciation

• IPA^(key): /²krɛːˌkas/
• Rhymes: -²ɛːkas

Verb

kräkas (present kräks, preterite kräktes, supine kräkts, imperative kräks)

1. (deponent) to throw up, to vomit

   Det är lätt att förstå varför du vill kräkas.

   It is easy to understand why you want to vomit.

Conjugation

Conjugation of kräkas (weak)

	Active		Passive
Infinitive	—		kräkas
Supine	—		kräkts
Imperative	—		kräks
Imper. plural1	—		kräkens
	Present	Past	Present	Past
Indicative	—	—	kräks, kräkes	kräktes
Ind. plural1	—	—	kräkas	kräktes
Subjunctive2	—	—	kräkes	kräktes
	Participles
Present participle	kräkandes
Past participle	—
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Synonyms

• kasta upp
• lägga en pizza (slang)
• spy
• vomera

Derived terms

• kräkare
• kräkfärdig
• kräkmedel
• kräkning

References

• kräkas in Svensk ordbok (SO)
• kräkas in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• kräkas in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)

Anagrams

• käkars