läglig

See also: laglig

Swedish

Etymology

läge (“situation”) +‎ -lig, Old Swedish läghliker, from Middle Low German legelik.

Adjective

läglig (comparative lägligare, superlative lägligast)

1. timely, well-timed, fitting, suitable; happening at the right time or occasion
   • Bible, Matth. 26:16

     Och från den stunden sökte han efter lägligt tillfälle att förråda honom.

     And from that time he sought opportunity to betray him.

   • Shakespeare, Macbeth, II, 1.

     Nämn tiden, ni. — När helst ni finner lägligt.

     If you would grant the time. — At your kind'st leisure.

Declension

Inflection of läglig
Indefinite	Positive	Comparative	Superlative2
Common singular	läglig	lägligare	lägligast
Neuter singular	lägligt	lägligare	lägligast
Plural	lägliga	lägligare	lägligast
Masculine plural3	läglige	lägligare	lägligast
Definite	Positive	Comparative	Superlative
Masculine singular1	läglige	lägligare	lägligaste
All	lägliga	lägligare	lägligaste
1) Only used, optionally, to refer to things whose natural gender is masculine. 2) The indefinite superlative forms are only used in the predicative. 3) Dated or archaic

Antonyms

• oläglig

Related terms

• läglighet
• lägligtvis

References

• läglig in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• läglig in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)