oordning

Swedish

Etymology

o- +‎ ordning

Noun

oordning c

1. disorder, disarray

Declension

Declension of oordning
	Uncountable
	Indefinite	Definite
Nominative	oordning	oordningen	—	—
Genitive	oordnings	oordningens	—	—

Antonyms

• ordning