ordningsmakt

Swedish

Etymology

ordning +‎ -s- +‎ makt. Compare German Ordnungsmacht.

Noun

ordningsmakt c

1. (formal) police

Usage notes

Typically in the definite form singular.

Declension

Declension of ordningsmakt
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	ordningsmakt	ordningsmakten	ordningsmakter	ordningsmakterna
Genitive	ordningsmakts	ordningsmaktens	ordningsmakters	ordningsmakternas

Derived terms

• ohörsamhet mot ordningsmakten

References

• ordningsmakt in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• ordningsmakt in Svensk ordbok (SO)
• ordningsmakt in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)