oväder

Swedish

Etymology

From Old Norse úveðr, óveðr, from Proto-Germanic *unwedrą. Equivalent to o- +‎ väder.

Noun

oväder n

1. a storm (an instance of bad weather), unweather

Declension

Declension of oväder
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	oväder	ovädret	oväder	ovädren
Genitive	oväders	ovädrets	oväders	ovädrens

Derived terms

• oväderscentrum
• ovädersmoln
• regnoväder
• snöoväder
• åskoväder

Further reading

• oväder in Svensk ordbok.