rycka upp

Swedish

Verb

rycka upp (present rycker upp, preterite ryckte upp, supine ryckt upp, imperative ryck upp)

1. to pull up (vertically) (e.g. to uproot, or a fish)
2. to yank open

   Han ryckte upp dörren

   He yanked open the door

3. (reflexive) to cheer up, to pull oneself together

   Ryck upp dig!

   Cheer up!

Conjugation

Conjugation of rycka (weak)

	Active		Passive
Infinitive	rycka upp		ryckas upp
Supine	ryckt upp		ryckts upp
Imperative	ryck upp		—
Imper. plural1	rycken upp		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	rycker upp	ryckte upp	rycks upp, ryckes upp	rycktes upp
Ind. plural1	rycka upp	ryckte upp	ryckas upp	rycktes upp
Subjunctive2	rycke upp	ryckte upp	ryckes upp	rycktes upp
	Participles
Present participle	uppryckande
Past participle	uppryckt
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Conjugation of rycka (class 2 strong)

	Active		Passive
Infinitive	rycka upp		ryckas upp
Supine	ruckit upp		ruckits upp
Imperative	ryck upp		—
Imper. plural1	rycken upp		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	rycker upp	röck upp	rycks upp, ryckes upp	röcks upp
Ind. plural1	rycka upp	röcko upp	ryckas upp	röckos upp
Subjunctive2	rycke upp	röcke upp	ryckes upp	röckes upp
	Participles
Present participle	uppryckande
Past participle	upprucken
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.