självförebråelse

Swedish

Etymology

själv +‎ förebråelse. Attested since 1798.

Noun

självförebråelse c

1. self-reproach

Declension

Declension of självförebråelse

		nominative	genitive
singular	indefinite	självförebråelse	självförebråelses
	definite	självförebråelsen	självförebråelsens
plural	indefinite	självförebråelser	självförebråelsers
	definite	självförebråelserna	självförebråelsernas

References

• självförebråelse in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• självförebråelse in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)