självmant

Swedish

Etymology

själv (“self”) +‎ mana (“urge; encourage”), from Old Swedish siælfmanter.

Pronunciation

• Audio:

  (file)

Adverb

självmant (not comparable)

1. of one's own accord, by one's own volition, voluntarily

   Han överlämnade sig självmant till polisen

   He voluntarily surrendered himself to the police

See also

• på eget bevåg

References

• självmant in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• självmant in Svensk ordbok (SO)
• självmant in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
• självmant in Reverso Context (Swedish-English)