självrådig

Swedish

Etymology

själv +‎ rådig

Adjective

självrådig (comparative självrådigare, superlative självrådigast)

1. self-willed

Declension

Inflection of självrådig
Indefinite	Positive	Comparative	Superlative2
Common singular	självrådig	självrådigare	självrådigast
Neuter singular	självrådigt	självrådigare	självrådigast
Plural	självrådiga	självrådigare	självrådigast
Masculine plural3	självrådige	självrådigare	självrådigast
Definite	Positive	Comparative	Superlative
Masculine singular1	självrådige	självrådigare	självrådigaste
All	självrådiga	självrådigare	självrådigaste
1) Only used, optionally, to refer to things whose natural gender is masculine. 2) The indefinite superlative forms are only used in the predicative. 3) Dated or archaic

Synonyms

• egenmäktig
• maktfullkomlig

Derived terms

• självrådighet

References

• självrådig in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• självrådig in Svensk ordbok (SO)
• självrådig in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)