skämta

Swedish

Etymology

From Old Norse skemta, from either Proto-Germanic *skammatjaną or Proto-Germanic *skammitōną. Cognate with Faroese skemta, Norwegian Nynorsk skjemta, Icelandic skemmta, and Danish skæmte. Equivalent to skämt (“joke”) +‎ -a.

Verb

skämta (present skämtar, preterite skämtade, supine skämtat, imperative skämta)

1. to joke, to kid

Conjugation

Conjugation of skämta (weak)

	Active		Passive
Infinitive	skämta		skämtas
Supine	skämtat		skämtats
Imperative	skämta		—
Imper. plural1	skämten		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	skämtar	skämtade	skämtas	skämtades
Ind. plural1	skämta	skämtade	skämtas	skämtades
Subjunctive2	skämte	skämtade	skämtes	skämtades
	Participles
Present participle	skämtande
Past participle	—
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Derived terms

• aprilskämt

Related terms

• skämt
• skämtare

See also

• skoja

References

• skämta in Svensk ordbok (SO)
• skämta in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)