skrälla
Swedish
editEtymology
editInherited from Old Swedish skrælla.
Verb
editskrälla (present skräller, preterite skrällde, supine skrällt, imperative skräll)
- blare
- (sports) win unexpectedly [since 1950s]
Conjugation
editConjugation of skrälla (weak)
| Active | Passive | |||
|---|---|---|---|---|
| Infinitive | skrälla | — | ||
| Supine | skrällt | — | ||
| Imperative | skräll | — | ||
| Imper. plural1 | skrällen | — | ||
| Present | Past | Present | Past | |
| Indicative | skräller | skrällde | — | — |
| Ind. plural1 | skrälla | skrällde | — | — |
| Subjunctive2 | skrälle | skrällde | — | — |
| Participles | ||||
| Present participle | skrällande | |||
| Past participle | — | |||
| 1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. | ||||
Derived terms
editReferences
edit- skrälla in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
- skrälla in Svensk ordbok (SO)
- skrälla in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
- skrälla in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)