Italian

edit

Verb

edit

spinga

  1. inflection of spingere:
    1. first/second/third-person singular present subjunctive
    2. third-person singular imperative

Swedish

edit
 
tre spingor eller spingstickor

Noun

edit

spinga c

  1. a short sliver, stick or splinter of wood (as resulting from the verb, below)

Declension

edit
Declension of spinga 
Singular Plural
Indefinite Definite Indefinite Definite
Nominative spinga spingan spingor spingorna
Genitive spingas spingans spingors spingornas

Synonyms

edit

Verb

edit

spinga (present spingar, preterite spingade, supine spingat, imperative spinga)

  1. to sliver (wood), to split wood into slivers or fine sticks, such as for kindling
    • 1882, August Strindberg, “Nya vapen”, in Svenska öden och äventyr:
      Gumman glättade halsdukar på en bräda, och gubben spingade stickor.
      The woman ironed scarves on a board, and the man split wood.

Conjugation

edit

Synonyms

edit
edit

References

edit

Anagrams

edit