störning

Swedish

Etymology

störa +‎ -ning

Noun

störning c

1. disturbance
   1. a (mental) disorder

      personlighetsstörning

      personality disorder

      ätstörning

      eating disorder

      talstörning

      speech disorder

   2. interference

      störningar i mottagningen

      interference in the reception

   3. disruption

      störningar i tågtrafiken

      disruptions in rail traffic

Declension

Declension of störning
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	störning	störningen	störningar	störningarna
Genitive	störnings	störningens	störningars	störningarnas

References

• störning in Svensk ordbok (SO)
• störning in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• störning in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)