stycka

Swedish

stycka (present styckar, preterite styckade, supine styckat, imperative stycka)

(sometimes with upp) to cut up (usually a slaughtered animal)
(sometimes with upp) to cut up, to dismember (a murdered human)
(sometimes with a particle like av or upp) to segregate off, to partition (a property or the like)

Conjugation of stycka (weak)

	Active		Passive
Infinitive	stycka		styckas
Supine	styckat		styckats
Imperative	stycka		—
Imper. plural¹	stycken		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	styckar	styckade	styckas	styckades
Ind. plural¹	stycka	styckade	styckas	styckades
Subjunctive²	stycke	styckade	styckes	styckades
	Participles
Present participle	styckande
Past participle	styckad
¹ Archaic. ² Dated. See the appendix on Swedish verbs.