upprorsman

Swedish

Etymology

Compound of uppror +‎ -s- +‎ man.

Noun

upprorsman c

1. rebel, insurgent

Declension

Declension of upprorsman
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	upprorsman	upprorsmannen	upprorsmän	upprorsmännen
Genitive	upprorsmans	upprorsmannens	upprorsmäns	upprorsmännens

Further reading

• upprorsman in Svenska Akademiens ordböcker