uppror

See also: upprör

Swedish

Etymology

Derived from Middle Low German uprōr. Cognate of Danish oprør, German Aufruhr, Dutch oproer, English uproar.

Pronunciation

• Audio:

  (file)

Noun

uppror n

1. a rebellion (armed or non-violent resistance to power)

   De gjorde uppror

   They rebelled

Declension

Declension of uppror
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	uppror	upproret	uppror	upproren
Genitive	upprors	upprorets	upprors	upprorens

Derived terms

• upprorisk
• upproriskhet
• upprorsanda
• upprorsfana
• upprorsförsök
• upprorsledare
• upprorsmakare
• upprorsman
• upprorsrörelse
• upprorssignal
• upprorsstämning

 

See also

• revoltera
• uppröra

Further reading

• uppror in Svensk ordbok.
• uppror in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)