utbildningsminister

Swedish

Etymology

From utbildning +‎ -s- +‎ minister.

Noun

utbildningsminister c

1. a minister of education

Declension

Declension of utbildningsminister
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	utbildningsminister	utbildningsministern	utbildningsministrar	utbildningsministrarna
Genitive	utbildningsministers	utbildningsministerns	utbildningsministrars	utbildningsministrarnas

See also

• ecklesiastikminister