vägkant

Swedish

Etymology

väg (“road”) +‎ kant (“edge”)

Noun

vägkant c

1. a roadside

Declension

Declension of vägkant
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	vägkant	vägkanten	vägkanter	vägkanterna
Genitive	vägkants	vägkantens	vägkanters	vägkanternas

See also

• dikesren
• vägren

References

• vägkant in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)