välgörare

Swedish

Etymology

From väl +‎ göra +‎ -are.

Noun

välgörare c

1. benefactor

Declension

Declension of välgörare
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	välgörare	välgöraren	välgörare	välgörarna
Genitive	välgörares	välgörarens	välgörares	välgörarnas

Further reading

• välgörare in Svenska Akademiens ordböcker