vränga

See also: vranga

Swedish

Etymology

From Old Swedish vrængia.

Verb

vränga (present vränger, preterite vrängde, supine vrängt, imperative vräng)

1. to turn inside out
2. (figuratively) to distort, to misrepresent

   vränga ord

   twist words

Conjugation

Conjugation of vränga (weak)

	Active		Passive
Infinitive	vränga		vrängas
Supine	vrängt		vrängts
Imperative	vräng		—
Imper. plural1	vrängen		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	vränger	vrängde	vrängs, vränges	vrängdes
Ind. plural1	vränga	vrängde	vrängas	vrängdes
Subjunctive2	vränge	vrängde	vränges	vrängdes
	Participles
Present participle	vrängande
Past participle	vrängd
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Derived terms

• förvränga

See also

• på avigan
• ut och in

References

• vränga in Svensk ordbok (SO)
• vränga in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• vränga in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)