இராசபுத்திரன்

Tamil edit

Etymology edit

From Sanskrit राजपुत्र (rājaputra). Doublet of இராவுத்தர் (irāvuttar).

Pronunciation edit

  • (file)
  • IPA(key): /ɪɾaːt͡ɕɐbʊt̪ːɪɾɐn/, [ɪɾaːsɐbʊt̪ːɪɾɐn]

Noun edit

இராசபுத்திரன் (irācaputtiraṉ)

  1. king's son; a prince

References edit