berättarjag

Swedish

Etymology

berättare +‎ jag. Attested since 1965.

Noun

berättarjag n

1. narrator (the person whose viewpoint is used in telling a story)

Declension

Declension of berättarjag
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	berättarjag	berättarjaget	berättarjag	berättarjagen
Genitive	berättarjags	berättarjagets	berättarjags	berättarjagens

References

• berättarjag in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• berättarjag in Svensk ordbok (SO)