bräcka

See also: bracka

Swedish

Etymology

From Middle Low German breken, from Old Saxon brekan (“to break”).

Pronunciation

• Rhymes: -²ɛka

Verb

bräcka (present bräcker, preterite bräckte, supine bräckt, imperative bräck)

1. breach
2. crack
3. outdo
4. break

Conjugation

Conjugation of bräcka (weak)

	Active		Passive
Infinitive	bräcka		bräckas
Supine	bräckt		bräckts
Imperative	bräck		—
Imper. plural1	bräcken		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	bräcker	bräckte	bräcks, bräckes	bräcktes
Ind. plural1	bräcka	bräckte	bräckas	bräcktes
Subjunctive2	bräcke	bräckte	bräckes	bräcktes
	Participles
Present participle	bräckande
Past participle	bräckt
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Derived terms

• bräckjärn
• bräcklig

See also

• överflygla
• överglänsa
• övertrumfa
• överträffa

References

• bräcka in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• bräcka in Svensk ordbok (SO)
• bräcka in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
• bräcka in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)

Anagrams

• bäckar