erövra

Swedish

Etymology

er- +‎ över +‎ -a, from German erobern

Pronunciation

• Audio:

  (file)

Verb

erövra (present erövrar, preterite erövrade, supine erövrat, imperative erövra)

1. to conquer, to seize (a piece of land, a country)

Conjugation

Conjugation of erövra (weak)

	Active		Passive
Infinitive	erövra		erövras
Supine	erövrat		erövrats
Imperative	erövra		—
Imper. plural1	erövren		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	erövrar	erövrade	erövras	erövrades
Ind. plural1	erövra	erövrade	erövras	erövrades
Subjunctive2	erövre	erövrade	erövres	erövrades
	Participles
Present participle	erövrande
Past participle	erövrad
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Related terms

• erövrare
• erövring

Further reading

• erövra in Svensk ordbok.

Anagrams

• rövare