erkänna
Swedish
editEtymology
editFrom German erkennen or Low German erkennen. Cognate with Danish erkende, Norwegian Bokmål erkjenne, Norwegian Nynorsk erkjenne, erkjenna, Dutch erkennen and Luxembourgish erkennen. Equivalent to er- + känna.
Pronunciation
editVerb
editerkänna (present erkänner, preterite erkände, supine erkänt, imperative erkänn)
- to admit (to wrongdoing)
- Hon gick till polisen och erkände allt
- She went to the police and admitted everything
- Han erkände att han fuskat i kebabsåstävlingen
- He admitted to having cheated in the kebab sauce competition
- to admit (concede as true, more generally)
- Synonym: medge
- Jag måste erkänna att jag inte trodde att det fanns en chans att det skulle fungera
- I must admit I didn't think there was a chance that it would work
- to recognize ((formally) accept the existence of)
- erkänna ett land
- recognize a country
Conjugation
editConjugation of erkänna (weak)
| Active | Passive | |||
|---|---|---|---|---|
| Infinitive | erkänna | erkännas | ||
| Supine | erkänt | erkänts | ||
| Imperative | erkänn | — | ||
| Imper. plural1 | erkännen | — | ||
| Present | Past | Present | Past | |
| Indicative | erkänner | erkände | erkänns, erkännes | erkändes |
| Ind. plural1 | erkänna | erkände | erkännas | erkändes |
| Subjunctive2 | erkänne | erkände | erkännes | erkändes |
| Participles | ||||
| Present participle | erkännande | |||
| Past participle | erkänd | |||
| 1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. | ||||