förenkla

See also: forenkla

Swedish

Etymology

From för- +‎ enkel +‎ -a. Cognate with Danish forenkle, Norwegian Bokmål forenkle and Norwegian Nynorsk forenkle, forenkla.

Verb

förenkla (present förenklar, preterite förenklade, supine förenklat, imperative förenkla)

1. to simplify

Conjugation

Conjugation of förenkla (weak)

	Active		Passive
Infinitive	förenkla		förenklas
Supine	förenklat		förenklats
Imperative	förenkla		—
Imper. plural1	förenklen		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	förenklar	förenklade	förenklas	förenklades
Ind. plural1	förenkla	förenklade	förenklas	förenklades
Subjunctive2	förenkle	förenklade	förenkles	förenklades
	Participles
Present participle	förenklande
Past participle	förenklad
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Derived terms

• förenkling

Anagrams

• förklena