förfara
See also: förfära
Swedish edit
Etymology edit
för- + fara, from Old Swedish forfara, from Middle Low German vorvaren, cognate with German verfahren.
Verb edit
förfara (present förfar, preterite förfor, supine förfarit, imperative förfar)
- to proceed, to handle, to do (things in a particular manner)
- Synonym: gå till väga
- Överbringaren av brevet kan berätta vidlyftigare om hur det förfarits med domkyrkans och biskopens gods
- The bringer of the letter can tell in more detail of how the cathedral's and bishop's dominions have been handled
Usage notes edit
- Recommendations against the use of this word in legal prose, together with suggested replacements, are found in Svarta listan : Ord och fraser som kan ersättas i författningsspråk (4th ed., 2011), published by the government of Sweden. The recommendations apply primarily to governmental texts; they may or may not apply to other legal prose.
Conjugation edit
Conjugation of förfara (class 6 strong)
| Active | Passive | |||
|---|---|---|---|---|
| Infinitive | förfara | förfaras | ||
| Supine | förfarit | förfarits | ||
| Imperative | förfar | — | ||
| Imper. plural1 | förfaren | — | ||
| Present | Past | Present | Past | |
| Indicative | förfar | förfor | förfars, förfares | förfors |
| Ind. plural1 | förfara | förforo | förfaras | förforos |
| Subjunctive2 | förfare | förfore | förfares | förfores |
| Participles | ||||
| Present participle | förfarande | |||
| Past participle | förfaren | |||
| 1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. | ||||