förmå
Swedish edit
Etymology edit
From younger Old Swedish formā, apocopic form of older Old Swedish formāga, formāgha, from Middle Low German vermogen (or German vermögen), equivalent to för- + må. Cognate with Danish formå, Norwegian formå, Old Norse formuga, younger Icelandic fyrirmoga and Dutch vermogen.[1][2][3]
Pronunciation edit
audio (file)
Verb edit
förmå (present förmår, preterite förmådde, supine förmått, imperative förmå)
- to be capable, be able to
- Ingen tycktes förmå uppskatta konsten. "Ack denna ungdom.", tänkte jag för mig själv.
- No one seemed to be able to appreciate the art. "Oh this youth," I thought to myself.
- (transitive) to make, to press, to encourage (someone) to do (something)
- 2013 July 18, “”Dags kräva märkning av alla bosättarprodukter””, in Dagens Nyheter[1]:
- Det ger EU en möjlighet att använda sig av handelspolitiska åtgärder för att förmå Israel att följa folkrätten.
- It gives the EU an opportunity to use trade policy aims to press Israel on following international law.
Conjugation edit
Conjugation of förmå (weak)
| Active | Passive | |||
|---|---|---|---|---|
| Infinitive | förmå | förmås | ||
| Supine | förmått | förmåtts | ||
| Imperative | förmå | — | ||
| Imper. plural1 | förmån | — | ||
| Present | Past | Present | Past | |
| Indicative | förmår | förmådde | förmås | förmåddes |
| Ind. plural1 | förmå | förmådde | förmås | förmåddes |
| Subjunctive2 | förmå | förmådde | förmås | förmåddes |
| Participles | ||||
| Present participle | förmående | |||
| Past participle | förmådd | |||
| 1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. | ||||
Related terms edit
References edit
- ^ förmå in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
- ^ förmå in Nationalencyklopedin (needs an authorization fee).
- ^ förmå in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)