förutsätta
Swedish edit
Etymology edit
Verb edit
förutsätta (present förutsätter, preterite förutsatte, supine förutsatt, imperative förutsätt)
- to presume
- to take for granted, to assume
- to require; to demand in order to be of any use
Conjugation edit
Conjugation of förutsätta (weak)
| Active | Passive | |||
|---|---|---|---|---|
| Infinitive | förutsätta | förutsättas | ||
| Supine | förutsatt | förutsatts | ||
| Imperative | förutsätt | — | ||
| Imper. plural1 | förutsätten | — | ||
| Present | Past | Present | Past | |
| Indicative | förutsätter | förutsatte | förutsätts, förutsättes | förutsattes |
| Ind. plural1 | förutsätta | förutsatte | förutsättas | förutsattes |
| Subjunctive2 | förutsätte | förutsatte | förutsättes | förutsattes |
| Participles | ||||
| Present participle | förutsättande | |||
| Past participle | förutsatt | |||
| 1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. | ||||