See also: knýta

Norwegian Nynorsk

edit

Alternative forms

edit

Etymology

edit

From Old Norse knýta.

Pronunciation

edit

Verb

edit

knyta (present tense knyter, past tense knytte, past participle knytt, passive infinitive knytast, present participle knytande, imperative knyt)

  1. to knot, tie
  2. to link (til / to)
    knyta samanto connect
  3. to clench (one's fist)

References

edit

Swedish

edit

Etymology

edit

From Old Swedish knyta, from Old Norse knýta, from Proto-Germanic *knuttijaną, related to *knuttô.

Verb

edit

knyta (present knyter, preterite knöt, supine knutit, imperative knyt)

  1. to tie
    Antonym: knyta upp (untie)
    Han knöt en knut
    He tied a knot
    Han kan knytas till mordplatsen
    He can be tied to the murder scene
  2. to clench (a fist)
    Han knöt näven
    He clenched his fist
  3. (reflexive, idiomatic) to go to bed
    Synonyms: krypa till kojs, gå till sängs, gå och lägga sig, lägga sig, törna in

Conjugation

edit

Derived terms

edit
edit

Further reading

edit