Serbo-Croatian edit

Alternative forms edit

Etymology edit

From kriminalìstika.

Pronunciation edit

  • IPA(key): /kriminǎlist/
  • Hyphenation: kri‧mi‧na‧list

Noun edit

kriminàlist m (Cyrillic spelling кримина̀лист)

  1. criminologist

Declension edit

References edit

Swedish edit

Alternative forms edit

Etymology edit

kriminal- (crime) +‎ -ist (-ist). Cognate with English criminalist, French criminaliste, German Kriminalist and Latin criminalis.

Pronunciation edit

Noun edit

kriminalist c

  1. (dated, law) a criminalist; a person who owns scientifically vocational training in crime and punishment
    • 1934, Eliel Löfgren, Klockorna i Östervåla[1], page 48:
      Det yttrande av en engelsk kriminalist [Sir Basil Thomson], som citerats i början av detta kapitel [...]
      The opinion of an English criminalist [Sir Basil Thomson], quoted at the beginning of this chapter [...]
  2. (obsolete) a criminal
    Synonyms: brottsling, kriminell
    • 1734 August 17, “Anmärkningar mot förslaget till Rättegångsbalk vid 1734 års riksdag”, in Förarbetena till Sveriges rikes lag 8[2]:
      § 32. Som tå mer än halfwa bewijs äro emot en criminalist, han ej kan af domaren aldeles befrias, så måste saken lemnas till framtiden [...]
      § 32. As when more than half the evidence is against a criminal, he can not be completely acquitted by the judge, so the case must be left to the future [...]

Declension edit

Declension of kriminalist 
Singular Plural
Indefinite Definite Indefinite Definite
Nominative kriminalist kriminalisten kriminalister kriminalisterna
Genitive kriminalists kriminalistens kriminalisters kriminalisternas

See also edit

References edit