länd

See also: land, Land, lǟnd, and -land

Swedish

Etymology

From Old Swedish länd, from Proto-Germanic *landį̄. Cognate with Danish lænd, Norwegian lend, Icelandic lend, German Lende, English lend, possibly related to Latin lumbus.

Noun

länd c

1. loin (the flesh above the hip bone)

   [archaic language] Omgjorda dina länder

   Gird up your loins

Declension

Declension of länd

		nominative	genitive
singular	indefinite	länd	länds
	definite	länden	ländens
plural	indefinite	länder	länders
	definite	länderna	ländernas

Related terms

• korsländ
• ländrygg

See also

• land

References

• länd in Svensk ordbok (SO)
• länd in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• länd in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)