mångla

See also: mangla

Swedish

Etymology

From Proto-West Germanic *mangalōn, from Latin mangō (“dealer, monger”). Attested since 1527. Cognate with Old Norse manga, Old English mangian, Middle High German mangâri.

Verb

mångla (present månglar, preterite månglade, supine månglat, imperative mångla)

1. (dated) monger, peddle, hawk

Conjugation

Conjugation of mångla (weak)

	Active		Passive
Infinitive	mångla		månglas
Supine	månglat		månglats
Imperative	mångla		—
Imper. plural1	månglen		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	månglar	månglade	månglas	månglades
Ind. plural1	mångla	månglade	månglas	månglades
Subjunctive2	mångle	månglade	mångles	månglades
	Participles
Present participle	månglande
Past participle	—
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Related terms

• mångel
• månglare
• mångleri

References

• mångla in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• mångla in Svensk ordbok (SO)
• mångla in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
• mångla in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)