Swedish edit

Etymology edit

o- +‎ reda

Noun edit

oreda c

  1. mess, disorder
    Vilken oreda det är här inne!
    What a mess it is in here!
    • 1834, Jacob Philip Tollstorp, “De vigtigaste tilldragelser i Linköping”, in Beskrifning öfver Linköping[1]:
      Ända till Carl IX:s uppstigande på thronen oroades den andliga styrelsen af tvister och oredor.
      All until Carl IX's ascension to the throne, the spiritual organization was shaken by infights and disarrays.

Declension edit

Declension of oreda 
Singular Plural
Indefinite Definite Indefinite Definite
Nominative oreda oredan oredor oredorna
Genitive oredas oredans oredors oredornas

References edit

Anagrams edit