trängta

Swedish

Etymology

Inherited from Old Swedish thränkta. Doublet of tränga. Compare origin of trå and längta.

Verb

trängta (present trängtar, preterite trängtade, supine trängtat, imperative trängta)

1. yearn, pine

Conjugation

Conjugation of trängta (weak)

	Active		Passive
Infinitive	trängta		trängtas
Supine	trängtat		trängtats
Imperative	trängta		—
Imper. plural1	trängten		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	trängtar	trängtade	trängtas	trängtades
Ind. plural1	trängta	trängtade	trängtas	trängtades
Subjunctive2	trängte	trängtade	trängtes	trängtades
	Participles
Present participle	trängtande
Past participle	—
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Derived terms

• trängtan

Further reading

• trängta in Svenska Akademiens ordböcker
• trängta in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)