tränga

See also: tranga and trånga

Swedish

Etymology

From Old Swedish þrængia, from Old Norse þrøngva, from Proto-Germanic *þrangwijaną (“to press, to push”). See Danish trenge, Norwegian Bokmål trenge, Norwegian Nynorsk trenga, Icelandic þröngva.

Pronunciation

• IPA^(key): /trɛŋːa/

Verb

tränga (present tränger, preterite trängde, supine trängt, imperative träng)

1. to press, to push, to cram

   tränga in ― penetrate (push in)

   att trängas ― to cram together as a group of people, to force one's way

   De trängs bak i bilen ― They're crammed ("are cramming/pressing") in the back of the car

   Sluta trängas! ― Stop jostling/cramming (yourself in)!

   att tränga ut ― to crowd out

   Hären trängde fram genom fiendens territorium ― The army pressed forward through enemy territory

   Han trängde sig fram genom folkmassan ― He jostled his way through the crowd ("pressed himself forth")

Usage notes

• The intuition is to create tightness through pressing (pushing against resistance). Though usually not a natural translation, press should give the right idea.
• See the usage notes for knuffa as well. The passive forms with -s work the same way and mean is pressing.

Conjugation

Conjugation of tränga (weak)

	Active		Passive
Infinitive	tränga		trängas
Supine	trängt		trängts
Imperative	träng		—
Imper. plural1	trängen		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	tränger	trängde	trängs, tränges	trängdes
Ind. plural1	tränga	trängde	trängas	trängdes
Subjunctive2	tränge	trängde	tränges	trängdes
	Participles
Present participle	trängande
Past participle	trängd
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Related terms

• trängsel (“crowdedness, crush, throng”)

See also

• knuffa (“to push, to shove”)
• trycka

References

• tränga in Svensk ordbok (SO)
• tränga in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• tränga in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
• tränga in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)