väcka

See also: vačka

Swedish

Etymology

From Old Swedish vækia, vækkia, from Old Norse vekja, from Proto-Germanic *wakjaną.

Pronunciation

• IPA^(key): /²vɛka/
• Rhymes: -²ɛka

• Audio:

  (file)

• Homophone: vecka

Verb

väcka (present väcker, preterite väckte, supine väckt, imperative väck)

1. to wake up, to wake, to awaken (cause to become awake, from sleep or more generally – compare vakna)

   Conny väckte barnen

   Conny woke up the children

   Jag väcktes av smällen

   I was awakened by the bang

   1. to raise

      Nekromantiker kan väcka de döda till liv / kan väcka döda

      Necromancers can raise the dead

2. to cause the emergence of (something – often feelings, memories, questions, or the like); to raise, to arouse, to evoke, etc.

   Hans agerande väckte misstankar

   His behavior raised suspicions

   Beslutet väcker många frågor

   The decision raises many questions

   Bilder som väcker minnen

   Images that bring back memories

   Synopsen väckte mitt intresse

   The synopsis piqued my interest

   väcka någons ilska

   rouse someone's ire

   Hoppet väcktes inom mig

   [The] hope was awakened within me

Conjugation

Conjugation of väcka (weak)

	Active		Passive
Infinitive	väcka		väckas
Supine	väckt		väckts
Imperative	väck		—
Imper. plural1	väcken		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	väcker	väckte	väcks, väckes	väcktes
Ind. plural1	väcka	väckte	väckas	väcktes
Subjunctive2	väcke	väckte	väckes	väcktes
	Participles
Present participle	väckande
Past participle	väckt
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Derived terms

• väcka ont blod
• väckbar

Related terms

• väckarklocka
• vaka
• vaken
• vakna

See also

• framkalla

References

• väcka in Svensk ordbok (SO)
• väcka in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• väcka in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)