väpna
Swedish
editEtymology
editFrom Old Swedish vǣpna, from Old Norse vǽpna, vápna. Cognate of Middle Low German wêpenen, wâpenen. Attested on Södermanlands runinskrifter 137 in the form ᚢᛅᚴᛏᛁ (uakti).
Verb
editväpna (present väpnar, preterite väpnade, supine väpnat, imperative väpna)
- arm (furnish with weapons)
Usage notes
editMostly in the past participle form.
Conjugation
editConjugation of väpna (weak)
| Active | Passive | |||
|---|---|---|---|---|
| Infinitive | väpna | väpnas | ||
| Supine | väpnat | väpnats | ||
| Imperative | väpna | — | ||
| Imper. plural1 | väpnen | — | ||
| Present | Past | Present | Past | |
| Indicative | väpnar | väpnade | väpnas | väpnades |
| Ind. plural1 | väpna | väpnade | väpnas | väpnades |
| Subjunctive2 | väpne | väpnade | väpnes | väpnades |
| Participles | ||||
| Present participle | väpnande | |||
| Past participle | väpnad | |||
| 1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. | ||||
Derived terms
editRelated terms
editReferences
edit- väpna in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
- väpna in Svensk ordbok (SO)
- väpna in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
- vapen in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)
- Runinskrift Sö 137, Samnordisk runtextdatabas 2020, Institutionen för nordiska språk, Uppsala universitet.