överkamen
Low German edit
Etymology edit
Verb edit
överkamen (past överkeem, past participle överkamen, auxiliary verb wesen)
Conjugation edit
Conjugation of överkamen (class 3 strong verb)
| infinitive | överkamen | |
|---|---|---|
| indicative | present | preterite |
| 1st person singular | överkaam | överkeem |
| 2nd person singular | överkümms(t) | överkeems(t) |
| 3rd person singular | överkümm(t) | överkeem |
| plural | överkaamt, överkaamen | överkemen |
| imperative | present | — |
| singular | överkaam | |
| plural | överkaamt | |
| participle | present | past |
| överkamen | (e)överkamen, geöverkamen | |
| Note: This conjugation is one of many; neither its grammar nor spelling apply to all dialects. | ||
Further reading edit
- Plattmakers.de: [1]