Middle English

edit

Alternative forms

edit

Etymology

edit

From brayn +‎ -en (infinitival suffix).

Pronunciation

edit

Verb

edit

braynen

  1. To fatally wound via a hit on the brain.
  2. (rare) To possess a brain.

Conjugation

edit

Descendants

edit
  • English: brain
  • Scots: brane, brain

References

edit