få för sig
Swedish
editVerb
editfå för sig (present får för sig, preterite fick för sig, supine fått för sig, imperative få för sig)
- (reflexive) to get some (usually false) idea or impression
- I den tjocka dimman fick han för sig att månen var ett UFO
- In the thick fog he got the impression that the moon was a UFO
- (reflexive) to get the idea to do something
- Hon fick för sig att börja måla
- She got the idea to start painting
Conjugation
editConjugation of få (strong)
| Active | Passive | |||
|---|---|---|---|---|
| Infinitive | få för sig | — | ||
| Supine | fått för sig | — | ||
| Imperative | få för sig | — | ||
| Imper. plural1 | fån för sig | — | ||
| Present | Past | Present | Past | |
| Indicative | får för sig | fick för sig | — | — |
| Ind. plural1 | få för sig | fingo för sig | — | — |
| Subjunctive2 | få för sig | finge för sig | — | — |
| Participles | ||||
| Present participle | — | |||
| Past participle | — | |||
| 1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. | ||||