krokben

Swedish

Etymology

From krok (“hook”) +‎ ben (“leg”).

Pronunciation

• IPA^(key): /²kruːkˌbeːn/

Noun

krokben n

1. a leg put out as an obstacle in order to trip somebody

   lägga krokben för någon

   trip somebody

2. (figuratively) something which stands in the way for progress

Usage notes

Used with sätta or lägga, i.e. sätta/lägga krokben för någon.

Declension

Declension of krokben

		nominative	genitive
singular	indefinite	krokben	krokbens
	definite	krokbenet	krokbenets
plural	indefinite	krokben	krokbens
	definite	krokbenen	krokbenens

Synonyms

• fälleben (dialectal, Southern)
• snarskank (dialectal, Södermanland, Östergötland)
• tjuvben (dialectal, Northern)

References

• krokben in Svensk ordbok (SO)