lärm

See also: larm and Lärm

Estonian

Etymology

Borrowed from German Lärm, from Italian allarme.

Noun

lärm (genitive lärmi, partitive lärmi)

1. clamour, din, uproar, hubbub

   Synonyms: kära, kisa, müra

Declension

Declension of lärm (type riik)

	singular	plural
nominative	lärm	lärmid
genitive	lärmi	lärmide
partitive	lärmi	lärme / lärmisid
illative	lärmi / lärmisse	lärmidesse / lärmesse
inessive	lärmis	lärmides / lärmes
elative	lärmist	lärmidest / lärmest
allative	lärmile	lärmidele / lärmele
adessive	lärmil	lärmidel / lärmel
ablative	lärmilt	lärmidelt / lärmelt
translative	lärmiks	lärmideks / lärmeks
terminative	lärmini	lärmideni
essive	lärmina	lärmidena
abessive	lärmita	lärmideta
comitative	lärmiga	lärmidega

Derived terms

• lärmama

---

German

Pronunciation

• Audio

  (file)

Verb

lärm

1. singular imperative of lärmen
2. (colloquial) first-person singular present of lärmen