landskommun

Swedish

Etymology

From land +‎ -s- +‎ kommun, used in Sweden 1863–1970.

Pronunciation

• IPA^(key): /landskɔmʉːn/

Noun

landskommun c

1. a countryside municipality, a parish

Declension

Declension of landskommun

		nominative	genitive
singular	indefinite	landskommun	landskommuns
	definite	landskommunen	landskommunens
plural	indefinite	landskommuner	landskommuners
	definite	landskommunerna	landskommunernas

Derived terms

• landskommunsvapen