landsväg

Swedish

Etymology

From land +‎ -s- +‎ väg.

Noun

landsväg c

1. a main public road, a highway (most often of (often more rural) two-lane roads outside urban areas, smaller than highways/motorways)

Usage notes

Not to be confused with landvägen (“the overland route”), as opposed to sjövägen (“by sea”).

Declension

Declension of landsväg
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	landsväg	landsvägen	landsvägar	landsvägarna
Genitive	landsvägs	landsvägens	landsvägars	landsvägarnas

Derived terms

• landsvägsbro
• landsvägsbuss
• landsvägscykling
• landsvägsdamm
• landsvägsdike
• landsvägskörning
• landsvägslöpning
• landsvägsnät
• landsvägsriddare
• landsvägstrafik
• landsvägstransport

 

See also

• motorväg

References

• landsväg in Svensk ordbok (SO)
• landsväg in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)