prångla
Swedish
editEtymology
editFrom Old Swedish pranga. Likely influenced by mångla. Possibly related to prång and pracka på. Possibly related to Middle Low German prangen, from Proto-Germanic *pranganą (“to press”).
Compare Norwegian prangle, Icelandic pranga, Danish prange (and hestepranger, studepranger), Saterland Frisian prakken (“to push”), Middle High German phragen (“to sell”), phragener (“seller”).
Verb
editprångla (present prånglar, preterite prånglade, supine prånglat, imperative prångla)
Usage notes
editOften with preposition ut.
Conjugation
editConjugation of prångla (weak)
Active | Passive | |||
---|---|---|---|---|
Infinitive | prångla | prånglas | ||
Supine | prånglat | prånglats | ||
Imperative | prångla | — | ||
Imper. plural1 | prånglen | — | ||
Present | Past | Present | Past | |
Indicative | prånglar | prånglade | prånglas | prånglades |
Ind. plural1 | prångla | prånglade | prånglas | prånglades |
Subjunctive2 | prångle | prånglade | prångles | prånglades |
Participles | ||||
Present participle | prånglande | |||
Past participle | — | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. |
Derived terms
editReferences
edit- prångla in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
- prångla in Svensk ordbok (SO)
- prångla in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
- prångla in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)
- pranga in Knut Fredrik Söderwall, Ordbok öfver svenska medeltids-språket, del 2:1: M-T
- utpranga in Knut Fredrik Söderwall, Ordbok öfver svenska medeltids-språket, del 2:2. Þ(TH)-Ö