smärta

See also: smarta and Smarta

Swedish

Pronunciation

• Audio:

  (file)

Etymology 1

Adjective

smärta

1. inflection of smärt:
   1. definite singular
   2. plural

Etymology 2

Borrowed from Middle Low German smerte, ultimately from the source of Etymology 3 below.

Noun

smärta c

1. a pain, an ache, a suffering

Declension

Declension of smärta
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	smärta	smärtan	smärtor	smärtorna
Genitive	smärtas	smärtans	smärtors	smärtornas

See also

• snärta
• smart
• smärting
• svärta

Etymology 3

Borrowed from Middle Low German smerten, from Old Saxon *smertan, from Proto-West Germanic *smertan.

Verb

smärta (present smärtar, preterite smärtade, supine smärtat, imperative smärta)

1. to hurt, to pain

   Det smärtar mig!

   It pains me!

Conjugation

Conjugation of smärta (weak)

	Active		Passive
Infinitive	smärta		smärtas
Supine	smärtat		smärtats
Imperative	smärta		—
Imper. plural1	smärten		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	smärtar	smärtade	smärtas	smärtades
Ind. plural1	smärta	smärtade	smärtas	smärtades
Subjunctive2	smärte	smärtade	smärtes	smärtades
	Participles
Present participle	smärtande
Past participle	smärtad
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Further reading

• smärta in Svensk ordbok.

Anagrams

• Märsta, Märtas